Förförslaget 2016

Förförslaget 2016 - ett externt perspektiv

Vår resa gick västerut. Vi hade förberett oss i god tid i Sqrubbens trygga famn. Faxe hade druckits. Baxel hade lagat mat. Man hade ringt Eket. Ett flak öl drogs fram, och en flaska vaniljvodka upphämtades ur gömmorna. Resan gick med buss, långt ifrån Teknis, långt ifrån hemma.

Vi anlände till MF ca kl. 23.32, approximativt en halvtimme efter utsatt tid. Vid ankomsten hälsades vi av en strålande Kalle. Tanken var alltså att vi skulle representera vår ädla förening inför Blåslagets nyantagna. Festens syfte var nämligen att sagda nyantagna skulle få en chans att tillgodogöra sig viktiga kunskaper, att bära med sig på sin färd genom studentmusikvärlden. Efter vad vi får förmoda ha varit ett ordentligt övervägande hade det beslutats att ett möte med vänföreningarna, PQ och Kårsdraget, hörde till de kunskaperna. Olyckligtvis sammanföll datumet för festen exakt med Kårsdragets rephelg, och inga representanter från den föreningen kunde närvara. Sålunda föll det på våra axlar att representera resten Stockholms studentmusikliv. Nåväl. Detta skulle nog gå bra.

Vi hälsades som sagt av Kalle. Strax bortom dörrarna ("SIDOINGÅNGEN!") väntade flertalet Blåslagare spänt på vår ankomst. Välbekanta ansikten blandades med nya. Ur högtalarna strömmade märklig musik, där det enda återkommande drag vi kunde identifiera var de upprepade tonartshöjningarna. Blåsan var ett pulserande inferno av dans och discoljus. Cirka fem minuter efter festens början avvek två av delegationens deltagare för att bege sig hemåt. Det spekulerades i huruvida avsikten var att titta på hus. Gott så. Resterande PQ:are höll fanan högt. Inte mycket mer tid hade gått förrän vi (INDIREKT) orsakat krångel med Programutskottet (populärt känt som "deras NKM"), hittat ett HEMLIGT bergrum (och bevattnat sagda bergrum) samt tappat bort ölflaket. Lyckligtvis var Blåslaget mycket gästfria med sin egen föredömliga Pripps Blå. Sistnämnda incident gav oss alltså inga bestående men.

Festen fortgick, och successivt avvek fler och fler Blåslagare. Bortsett från de ovan redogjorda för avvek inga PQ:are. Den procentuella halten PQ:are i Blåsan ökade alltså med oroväckande takt. Vid den här tiden på kvällen blir Eder Nedtecknares minnen suddiga och vaga. Genom töcknet tycker jag mig kunna minnas att tröjor vid något tillfälle avtogs. I samma skede tycker jag mig kunna skymta en dunk. En dunk med olja. Olja som rinner över min kropp. Olja som beblandas med små korniga, blänkande fragment av glitter.

Vi vaknade i Blåsan, omtöcknade och förvirrade. På darriga ben tog vi oss tillbaka till Teknis, tillbaka till trygga Sqrubben.

PQ tackar varmt Blåslaget för en jovialisk tillställning. På återseende! Javisst!