Didgeridoo
Från Smaskipedia
Version från den 6 april 2010 kl. 15.32 av Keso (Diskussion | bidrag)
Didgeridoo är ett synnerligen intressant instrument med exotiska tendenser från Australien. Dess mekanik är väldigt enkel då det är rakt av en urholkad stock av eukalyptus, men varianter av andra träslag, så som ek och bambu finns, samt ut av PVC-rör. Då mekaniken är enkel för instrumentet så betyder det inte att själva speltekniken är det. Ett krav för kontinuerlig spelning av didgeridoon är att kunna cirkelandas för att luftströmmen som går igenom instrumentet är mycket högre. Här kommer en stor betydelse för typen av didgeridoon, till exempel är det lättare att hålla igång cirkelandningen i en didgeridoo av eukalyptus än ut av bambu, då den ut av eukalyptus har ett högre baktryck.
Speltekniker för didgeridoo
- Något som helst skall göras innan en didgeridoo spelas på är att antingen hälla ett glas vatten i den eller rent av slänga den i vatten. Detta gör att ytan inuti didgeridoon slätas ut mellan träfibrerna och ger att tydligare och starkare ljud.
- Som alla andra blåsinstrument skall kinderna hållas inne.
- Det absolut viktigaste som en didgeridist måste kunna för att spela bra är, som ovan nämnt, att kunna cirkelandas. Detta uppnås genom att puffa upp läpparna och blåsa med munnen medans man tar hastiga andetag med näsan. En sak som alltid bör hållas i åtanke är att aldrig fylla upp lungorna helt eller tömma dem. I kontinuerliga rytm-slingor används cirkelandningen som ett eget ljud vid inlärning av rytmer.
- För att få ett kortare "woh-ljud" ur didgeridoon kan man puffa upp kinderna och hastigt blåsa ut luften ur dem med ens vanliga luftström.
- En grundprincip är att forma de olika vokalerna med läpparna för att ändra ljudet. Fortsätter man utöka denna teknik så kan man även forma ord med läpparna och hålla det rytmiskt. Ett vanligt förekommande ord för nybörjare är just "Didgeridoo"
- Att rulla med tungan som man gör vid "r" går bra.
- Också vanligt är att vråla i didgeridoon och att försöka imitera djur, främst australiensiska djur så som dingo och kokaburra. Andra djur går att imitera eller så håller man sig i något godtyckligt vrål. För att det skall bli tydligt så ska man vråla med en hög ton.
