Skillnad mellan versioner av "Pivogroggning"

Versionen från 19 maj 2017 kl. 18.11

Vetenskapen kring öl som groggvirke är historiskt dåligt dokumenterad. Allmänheten ser denna syssla som allmänt förkastlig enligt den allmänna samhällsnormen. Vissa experter har påstått att detta förfarande faller inom BAltÄckS. Oavsett vad så bestämde vi oss för att undersöka saken närmare. Inspirationen till detta koncept var den berömda sektionsdrickan i PQs brassektion Campivo.

Beprövade pivogroggar

• Pivodka - Inte alls så äckligt som man kan tro. Smakar som samma öl fast med högre alkoholhalt. Till exempel blir en Pripps Blå till en Pripps Svart.

• Pivquila - Inte en höjdare. Om man inte har något emot tequila så är det "drickbart".

• Rompivo - "Helt okej". Svårt att beskriva det vidare med ord, måste upplevas.

• Pivbaileys - Överraskningsvis söt och trevlig de första 5 minuterna innan det skär sig då den fortsätter vara söt och trevlig fast högst klumpfylld. Klumpigt, helt enkelt.

• Turpepivo (Turkisk Peppar + Pivo) - Om något pretentiöst mikrobryggeri skulle göra en lager med smak av salmiak skulle den smaka ungefär som Turpepivo. Avnjutes bäst uppe på en lastpall i Linköping medan man beskådar en romantisk soluppgång.

• Bokpivarens (Bokhållarens akvavit) - helt ok. Klar närvaro av akvavit, suraktig

• Mäskpivräng - mycket kryddigare än sin kusin Bokpivarens, och ungefär dubbelt så bra. En mustighet som faller hyfsat i linje med ölkaraktäristiken.